Frihet kan vara att avboka step och yoga för att satsa på en springtur på bandet istället.
Vilken lättnad det kan vara att inte vara bunden till koreografier, brädor och ledares "peppande" ord.
Men det här med att springa på ett band.
Egentligen.
Hur sjukt är det inte?
Jag zoomar alltid ut.
Ser på mig själv från rymden och ser hur patetiskt det ser ut.
Och tänker på hur onaturligt det är.
Men vad gör man inte i ett land med mörker och regn.
Det enda som motiverar mig till sådana meningslösa monotona träningsformer är att jag kan bestämma själv.
Och MUSIK.
Och mål.
Dagens är 5 km.
Jag vet inte om det är möjligt.
Men det känns som att känslan efteråt kommer att vara tillfredsställande.
Wish me luck.
No comments:
Post a Comment