I'm back.

Time to start blogging again. This time in English since I realise about 50% of my friends don't speak Swedish, so no exclusion here. And since I found a new passion in life; kizomba, which has kind of absorbed me and all my time, this is what I will be blogging about mostly. So if you are curious about this dance, I hope I can give you some inspiration.

Emil Jensen på Storan, det tackar vi för

Så vackert.
Och så underbart att bara kastas in i en annan miljö.
Vackra Stora Teatern.
Att få luta sig tillbaka i en röd sammetsfåtölj i mörkret.
Och lyssna till denna man.
Beröras och skratta och ja, nästan fälla en tår.
Jag gillar Emil Jensen.
En idealist, poet och artist.
Mycket fin födelsedagspresent, tack Elin.

Hade dock gärna hört denna låt också.
Så melankolisk.
Svart.
Och skör.
Och massa minnen.
En lägenhet på Hisingen.
Med utsikt.
Och ja, drama drama.
Osv.

Nothing to say

Har inte så mycket att säga.
Eller jo det har jag alltid.
Men inte som jag orkar formulera eller ta upp er tid med för den delen.

Fick en hint om att jag borde blogga mer.
Det ska jag kanske.

Har en fullspäckad vecka framför mig.
Och en hel del roligheter.
Tänkte få till mina 3 danslektioner såklart och även två socialdanskvällar.
Onsdag blir det Emil Jensen på Stora Teatern, ska bli fint.
Första gången jag såg honom var i slottsruinen i Visby under Almedalsveckan, typ 2004 eller nåt...
Jag föll och nu ska jag se honom igen med Elin.
Fredag bär det av mot Stockholm för att träffa ett gäng fina Australienvänner som reser in från hela Skandinavien.
Kommer bli galet bra.

Au revoir.

Yoga Nidra, bara gör det

En av de stora utmaningarna i dagen samhälle anser jag är balansen. Och att slappna av. Att ta sig tid för återhämtning. Att balansera arbete och privatliv. Att se till att inte vara stressad. Att andas. Tänk att det kan vara så lätt att glömma att andas ordentligt. Gränslöst arbete, en globaliserad tillvaro där vi reser mer, träffar mer folk, får mer intryck och ett intensivt informationsflöde både på jobbet och i privatlivet. Snabbheten. I denna utveckling tror jag nyckeln till lycka kommer vara avslappning och att vara medveten om och i nuet. Ju mer vi speedar upp tempot på utsidan måste vi dra ner tempot på insidan.

Jag har ett högt tempo i det mesta jag gör, för att jag gillar det. Men jag har också insett att kroppen bara måste få vara ibland. Att hälsan och själen inte hänger med i den fart jag lever mitt liv. 

Intensiv jobbvecka i kombination med sena danskvällar denna vecka har tagit ut sin rätt. Nu sitter jag här med halsont och ingen energi.

Jag är en sån som har svårt att läsa en bok, bara sätta mig och läsa en bok utan vidare, det känns som slöseri med tid. Jag får inte ro. Och det här med meditation, som jag egentligen tycker är härligt, blir mest uppskjutet till morgondagen. Men jag tror att man bara får se till att göra det. Bryta allt man håller på med, lägga sig raklång på den hårda designsoffan och byta ut latinohitsen mot detta spår. Att andas med magen. Att vara medveten om kroppen. Att skärma av allt omkring. 

Kör alltid samma spår för tycker det är precis lagom i tid (en kvart) och kvinnan som pratar har en underbar dialekt. 

"A relaxed person finds life more enjoyable. You will face life the way it is, not the way you would like it to be. Relaxation will have a positive effect on your body. Happiness is something you are. Namaste."

Would you forgive me love If I danced in your shower

Tar ett break I latinobeatsen som annars går varma i mina högtalare. 

Lyssnar på min gamla idol Alanis Morissette en stund. 

Och kastas direkt tillbaks till tonårens vemod.

Existentiella kaos.

Och stundtals melankoliska tillvaro. 

Tillbaks till formandet av en feministisk livssyn och ett starkt musikintresse.

En bergsprängare i ett gult rum med porslinskatter, spetsgardiner och ett akvarium. 

Tillbaks till kvällar med tända ljus och Jagged Little Pill på repeat.

Samtidigt som texterna i konvolutet sönderanalyserades. 

Skrev av dem för hand och tapetserade mina väggar med dem. 

Skickade med orden i brev till Elin som var den som faktiskt introducerade mig för denna skiva. 

Vi hade Alanis lite som vår gemensamma referensram i vår livsfilosofi och kommunikation. 

Jag fascinerades och inspirerades av hennes djup och mörker, hennes kaxighet och självständighet. 

Kanske har detta präglat mig som person, en bit av min bitskhet har kanske odlats av henne. 

Inte vet jag. 

Your House är det gömda spåret på Jagged Little Pill. 

När jag spelade teater på högstadiet skulle vi till en lektion ta med en text som vi tyckte om. 

Jag tog med denna. 

Fick ställa mig upp inför mina teaterkompisar och läsa texten. 

Min teaterlärare Anna utmanade mig sedan att läsa den högre och högre, argare och argare.

Samtidigt som jag skulle röra mig runt på scenen i ett mönster. 

Jag minns att jag tyckte det var jobbigt men körde på. 

Det uppstod en mäktig stämning i vår lilla teaterlokal.

Alla påverkades starkt och jag fick ett par av åskådarna att börja gråta med mitt framträdande. 

Vilka minnen. 

Musik och ord påverkar mig. 

Gör mig sällskap. 

Ger mig energi. 

Som sagt, torrshampoo och Spotify.

Bästa som hänt mig. 

Hur hade man överlevt utan?

Your House

I went to your house

 Walked up the stairs

 I opened your door without ringing the bell

 I walked down the hall

 Into your room

 Where I could smell you

 And I shouldn't be here, without permission

 I shouldn't be here

 Would you forgive me love

 If I danced in your shower

 Would you forgive me love

 If I laid in your bed

 Would you forgive me love

 If I stay all afternoon

 I took off my clothes

 Put on your robe

 I went through your drawers

 And found your cologne

 Went down to the den

 Found your CD's

 And I played your Joni

 And I shouldn't stay long, you might be home soon

 I shouldn't stay long

 Would you forgive me love

 If I danced in your shower

 Would you forgive me love

 If I laid in your bed

 Would you forgive me love

 If I stay all afternoon

 I burned your incense

 I ran a bath

 I noticed a letter that sat on your desk

 It said "Hello love, I love you so love, meet me at midnight"

 And no, it wasn't my writing

 I'd better go soon

 It wasn't my writing

 So forgive me love

 If I cry in your shower

 So forgive me love

If I cry all afternoon

En tom en

Ibland är stålrustningen orubbar.
Men ibland krävs det så lite.
För att göra en ledsen.

Tom.
Så känns det just nu.

Men jag är snart tillbaks.

Jag är här bland molnen

Ibland behöver man bara skärma av sig. Från folk. Från dans till och med. Ikväll var en sån kväll. 

Denna låt är fantastisk att cykla till. Men ännu bättre att somna till. Idag när jag städade hittade jag dessutom mina fin-hörlurar som jag investerade i när jag gick på gymnasiet och kom in i en kort men intensiv synth-period.. Så på med dem och tack för denna lördag. Godnatt.