Havregrynsgröt?
Nejnej.
Jag har kommit på det ultimata.
Smulad bark, mixad med lite vatten och på det lite klippt gräs.
Nästan inga kalorier alls.
Helt sjukt bra alltså!
Jag läser modebloggar.
Kändisbloggar.
Träningsbloggar.
Och ibland blir jag rädd.
Denna tävling.
Alla vill äta nyttigt.
Alla vill vara smala.
Och skribenterna blir gurus.
Det är kesella och fun light.
Gojibär på lättfilen.
Powerwalk VARJE dag.
INNAN frukost.
Och det ersätter ju inte riktig träning.
Den kommer på eftermiddagen.
Jag blir rädd för hetsen.
Kvinnor peppar varandra med nyttiga mellanmål.
Och dessa elitidrottar-tränarpass.
Och visst är det bra med inspiration.
Bara inte kesellan tar över helt.
Bara dessa kvinnor som läser inte glömmer att njuta.
Av mat.
Av att bara vara.
Av en kolhydratsspäckad middag.
Av Ben&Jerry-glass en helt vanlig vardag.
Och nöja sig med en promenad ibland.
Och titta på naturen.
Istället för vågen.
Jag är medveten om att jag ger mig ut på minerad mark här.
Jag är ju också en läsare.
Har alltid ett stadigt lager med kesella, keso och bär hemma.
Visst.
Men det som är mest upprörande i detta är alla kommentarer från läsare.
Som nedvärderar sig själva.
Som hyllar bloggaren och skäms över sina mammakilon som aldrig går bort.
Som lägger allt sitt sunda förnuft på hyllan.
Och ber skribenten om lösningen att bli en bättre människa.
Att bli lyckade och lyckliga.
Som dem.
Som barkätarna.
Och barnmatsätarna.
Och alla dessa perfekta människor som köper ett nytt fräscht nagellack lika ofta som vanligt folk köper mjölk.
Allvarligt talat - hur gott är gojibär?
Egentligen.
Kom igen nu tjejer.
Våga känna er fina.
Lita på er själva och låt er inspireras av bloggarna.
Men inte styras.
