Måndagkväll. Det är märkligt, alla dagar känns liksom likvärdiga här. Aldrig måndagskänsla eller söndagsångest. Det är lite som att Gold Cost-livet bjuder på fredag hela veckan.
Sitter uppkurad i sängen med min astmaspray och laptop. La undan böckerna för ett par timmar sen och har en kravlös Spotifykväll. Frossar i musik och känner mig lycklig. Idag hängde jag med Elnaz till Brisbane Airport när hon skulle hämta upp sina föräldrar. Agerade skylt- och kartläsare och lugnande medpassagerare (hoppas jag) i vissa kritiska situationer när skyltarna plötsligt försvann och flygplanspersonal på terminalen visade sig sakna både hjärnceller och servicekänsla och inte kunde svara på några frågor. Anyway, flygplatsmiljön fick mig att tänka på två saker. Att jag snart äntligen ska få träffa min fina kille. Att han faktiskt är här om mindre än 4 veckor. Och ännu tidigare, mina vänner (Elin och Pernilla) som kommer hit på lördag. Och det andra, att jag inte vill åka hem. Detta land. Denna ort. Man har inga problem. När jag kom hem efter några timmar (vi konstaterade att km-anvisningarna på vägskyltarna inte riktigt kan stämma) gassade solen och jag svidade om, gjorde lite eget take-awaykaffe i sann tyskanda och drog ner till stranden. En blåsig men vacker strand, nästintill folktom. Bara jag och Aventura i lurarna. I de stunderna vill jag inte åka hem. Eller tänka på det med här med regn i sidled.
Förra veckan fick jag och Jaana äntligen till en tennisdejt. Finland + Sverige mötte en tysk (Fabian) och en dansk (Andreas) och jag lärde mig att svära på danska. PISS!
Annars har de senaste dagarna gått rätt mycket i salsans tecken. Jag och Jaana var på bachata-workshop i torsdags och lärde oss "more hips more hips!" Och inte så mycket axlar. Ååh när jag kommer hem vill jag börja bachatakurs, fortsätta salsa kubansk och börja salsa LA style. Hoppas jag får med en viss danspartner på dessa planer.
I Broadbeach bor ett gäng sköna killar (och lite annat folk titt som tätt) som ställde till med middag mitt i veckan. De hade förberett massa fantastisk mat och gästerna behövde inte lyfta ett finger. Långbord vid poolen, skön musik i bakgrunden, allmänt chill och väldigt trevligt. Sen blev det kaffe och minst sju sorters kakor (tack vare en norsk tjej som är bäst på att baka) och på det lite sällskapsspel i form av "Taboo". En sån himla spontan och trevlig kväll med en filmisk känsla. Och så skönt att inte allt behöver kretsa kring alkohol för jämnan. Jag och Elnaz gick därifrån mätta och upprymda av denna gästvänlighet och detta andrum från Surfers Paradise ytlighet, goon-hets och ja, denna lite allmänt snåla studentmentalitet som råkar råda. Fint att bjuda! Vi bockar och tackar.
Cheescaken to die for!!
I helgen var det lite mer sociala sammankomster, som Tanias birthday party. Hon skiljde sig från mängden när hon ställde till med BOAT PARTY i lördags. Det ni! Ut på kanalen for vi med vodka, sangria, mexikansk plockmat och min laptop med väl preparerade playlists. Jag var nämligen utsedd till någon slags musikansvarig (eller det kan vara så att jag TOG ansvaret) för kvällen och hade spenderat timmar framför Spotify för att uppfylla mitt mission. Efter den fina båtturen i solnedgången fortsatte kalaset i Tanias lägenhet. En fantastisk kväll med härliga människor och massa dans. Det är lite märkligt att så få här har hört talas om Robyn kom jag att tänka på, knappt danskarna. Eller ja. Men knappt några andra. Annars var väl kvällens mest spelade låtar (Lovisa, inte fnysa nu) Rain over me, Titanium, Danza Kuduro, La Vida Es Un Carneval. Det dansades tills den stackars heltäckningsmattan till slut plaskade under fötterna av diverse spillerier av öl och annan dryck. Inte helt okej kanske men ska tilläggas att jag tvivlar på att jag bidrog till det där, höll mig nyktrare än de flesta. Jag hade redan kvällen innan lyckats tappa lite röst och var kraxig. Efter denna kväll fanns det inte mycket kvar och nu är det illa igen. Men det orkar jag inte tjata om mer. Har gett upp om att bli frisk. Väntar med det tills jag kommer hem istället. Det trodde man inte men tydligen passar väl den Skandinaviska luften mina lungor bättre.
"Alla tar med nåt"-sangria.
Surfers Paradise.
Kan ju också berätta att jag har bara en vecka kvar i skolan, alltså den här veckan ut. Sen är det lite ledigt och sen alla final exams. Så det känns verkligen att det går mot slutet. På gott och ont som sagt. Men ser fram emot resandet i november. Melbourne och Sydney bokat!
KRAM på er!
No comments:
Post a Comment