Sverige vs ljuset

Igår när jag tvingades ut i den begynnande snö/regnstormen och den obarmhärtiga kölden grep tag om skelettet så var det svårt att vara positiv. De vårkänslor som hade vågat sig fram dagarna innan var som bortblåsta (bokstavligen) och jag påmindes ännu en gång om vilket land jag bor i. Och jag kände på riktigt att jag ville dra. Varför inte egentligen! Flytta till LA. Eller Australien. Till ett land som har mer sol än slaskstormar. Till en del av världen där man kan få ta del LJUSET. Som vi är så svältfödda med här i Sverige. 

Det är märkligt att man går och genomlider och överlever vinterhalvåret som i praktiken  kan sträcka sig ännu längre än ett halvår. Man står ut och tänder ljus och är hoppfull och försöker uppskatta mörkret, göra det bästa av det. För att sedan få ett par månader av svensk sommar och ljus. Men inte heller här kan vi vara helt nöjda för det kan ju faktiskt regna hela juli. Och de som prickar in sol under alla tre semesterveckor kan skatta sig riktigt lyckliga. Om vi får regn på semestern så unnar vi oss en sista minuten i augusti och flyr till Spanien eller Grekland. Vi pressar i en solstol en vecka och slappnar av. Vi fyller på våra ljusdepåer och hoppas att det ska räcka det närmsta halvåret när vi ska ha svensk höst och vinter igen. Jag tänker, det finns ju andra sätt att leva. Och återigen, jag är präglad av min utbytestermin och kontrasten blir så stark. 

Men i Australien blev jag också påverkad av människors syn på livet och världen. Vi har ett liv. Är lycka att hitta en trea i Majorna och bo där resten av livet? Världen är stor. Det finns så otroligt många fantastiska platser. Och varmare. Och ljusare. Och jag tror man glömmer ibland att det går att påverka saker. Självklart har inte alla samma förutsättningar, det tror jag inte. Men jag anser ändå att det finns många möjligheter. Det GÅR att flytta till New York. Det GÅR att starta sitt eget företag om man har en bra idé. Det GÅR att leva på andra sätt. 

Jag träffade en kille med ett riktigt bra mediajobb som skulle ta en paus och flytta till Paris ett halvår med sin tjej, leva på csn och plugga nybörjarfranska. Bara för att. Paris är en trevlig stad. Nya perspektiv. En paus i Göteborgslivet. Och många runt bordet sken upp och betraktade killen som om han var på andra sidan stängslet, ute i friheten, medan vi andra satt fastkedjade i Göteborgs bitska stormar. Jag tycker det är ett fantastiskt initiativ med ett halvår i Paris! Men det behöver inte vara en utopi för oss andra. Det är egentligen inte så svårt att styra upp. OM man såklart kan trixa med lägenhetsuthyrning, paus i jobb etc. Jag tänker bara att vi ibland borde vidga våra vyer. Och inte begränsa vårt drömmande. Australiensarna reser världen runt och många jag träffade hade varit i fler Europeiska länder än jag. De hade bott i London några år. Rest i Skandinavien, Östeuropa, Latinamerika. 

Samtidigt som jag är en tryggehetsjunkie och upskattar rutiner och närhet till familj och vänner så bor det en rastlös äventyrare i mig. Kanske även jag stillar mig snart och låter horisontellt regn och mörker obemärkt glida förbi. Men det blir svårare när man varit på andra sidan, när man sett att gräset är grönare.