En lång beskrivning av en kort Skånevistelse

Ett täcke som knappast kan kallas snö.

Mest is och grus.

Har stadens gator i sina klor.

Solen har sagt adjö sedan länge.

Då kan man tanka bilen, ta ut på leden och sikta fel.

Få två gubbstopp, skälla lite på bilen och på sin kille.

Och sen lyckas vända.

Och styra den lilla blå mot Skånelandet.

Tänk att man kan sitta i en bil.

Och prata om organisationsförändringar.

4 timmars arbetsvecka.

Drömmar.

Självförtroende.

Basen som man aldrig började spela på.

För att ingen sa KÖÖR! DET DÄR KOMMER DU BLI GRYM PÅ.
Medan pianolektioner var mer eller mindre självklart.
Prata om att springa 60 meter.
Om skolgymnastiken.

Och annat som har med livet att göra.

Och så breder platta landskap ut sig.

Vindkraftverken snurrar på slätten.

Hovet snurrar i skivspelaren.

Och så chansar man och kör mot nåt ”gårdsfik”.

Som är ÖPPET.

Fast det är OFF SEASON som man säger.

Det mesta är avsäsongat i Svenneland under vintern.

Tänk på mycket turistigt mysigt roligt man kan göra på sommaren.

Varför finns det så lite kul på vintern.

Men Malvas restaurang är kul.

Och öppen.

Och vi får räkmacka.

Framför en öppen spis.

Och kaffe ur hemmagjorda keramikmuggar.

Och husmodern pratar skånska.

Och ger oss filtar.

Sen kan man åka vidare och stanna till vid en outlet.

Och TÄNK att man kan smakråda och coacha ett kavajköp i en och en halv timme.

Och för en gång skull INTE vara den med shopping i blick.

Tänk vad trött man blir efter det.

Slingriga vägar, ett par kilometer bort ska vi bo.

En natt.

Kitch och uppstoppade djur i montrar.

Gamla mattor och mögligt badrum.

Men himmelska sängar och skumpa i en korg.

Och tänk att man kan glömma packa ner bikinin när man åker på SPA.

En har med två par badshorts.

Den andra har med ingen bikini.

Då kan man låna en i storlek 42.

Som man får knyta in lite här och där.

Och så får man radera sin bacillskräck för ett tag.

Skumpa på rummet.

Klänning och kavaj.

Lite rouge.

En kypare som pratar som en robot.

Och envisas med att servera med ena armen på ryggen.

Som en betjänt.

Mycket obehagligt.

Så blir man lite tipsy på fördrink och shiraz.

Pratar ännu mer om barndom.

Om gamla skoldiscon.

Om de vi var.

Och om de vi blev.

Så kan man studera andra i restaurangen.

En tjej med höga klackar och kort röd skinnkjol.

Hennes kille med jympaskor.

Inte ens sneakers alltså.

Ja, vad ska man säga.

På frukosten UNNAR sig folk pannkakor à la BAMBA-stuket.

Alltså föga extraordinärt.

Och så står de och väntar som idioter framför brödkorgen när den är tom.

Väntar med tom blick på att någon ska komma och ge dem mer.

De dricker sliskig apelsinjuice.

Och kolhydratsfrossar.

Checka ut.

Få ett konstigt hej då.

Sen kan man ta sin bil och åka till Kulllaberg.

Låtsas att det är härligt och FRISKT.

Och inte istidsvindar.

Som förfryser handen så fort den sticker utanför vanten och vill fota.

Men havet är alltid vackert.

På med värmen i bilen.

Ta en tur till samhället Mölle.

Och drömma om tegelhus med plåttak vid havet.

Om att strosa runt i den lilla slumrande byn.

På väg till bageriet.

Eller bryggan.

Och vara en boende.

Sen kan man ha ambitioner om att hitta mysiga matställen i Halländska städer.

Som Falkenberg.

Snålblåst över ett ensligt torg.

En pizzeria.

En till pizzeria.

Som heter ENTILLPIZZERIA.

Göteborgare som man är låter man sig förföras.

Och förtär falafelrulle i gott mod.

Lyssnandes på stadens ungdomar som bakisfrossar och informerar varandra om vem som spydde på golvet.

Och vem som däckade i badkaret.

Ja, och sen kan man åka hem.

Och vara nöjd.

Vindbiten.

Ren och mätt.

Och tänka fina tankar om Skåne.

(Ursäkta vissen bildkvalitet, kameramobil a la Kinas sämsta telefon)

Hur tänkte de här?

En bit av Mölle.