Vissa tar plats

Det var ju det här med människor.

Äckliga människor som inkräktar på mitt revir.

Som är i min inandningsluft.

Sticker hål på min aura.

Utplånar min egna doft och tvingar mig in i deras äckelpäckel.

Tåget hem mot Göteborg.

Herr Tjocksmock från fetaste tjockisplaneten frustar sig fram och har naturligtvis platsen bredvid mig.

Han pustar och stönar när han dundrar ner i sätet en centimeter från mig.

TUR att armstödet var nedfällt i alla fall.

Så NÅGON slags fysisk gräns finns.

Även fast det känns som han sitter i mitt knä.

För han flyter över på min sida.

Hans arm lägger snabbt beslag på armstödet.

Hans mage ser ut som en gravids i nionde månaden.

Han har äckligt skägg.

Och fula sandaler där fettet pyser ut mellan spännena.

Ni hör ju mitt förakt.

Jag är hemsk jag vet.

Men det är inte bara tjockleken jag attackerar.

Även fast det stör mig, att folk inte kan ta hand om sin hälsa.

Alla har ju rätt att åka tåg jada jada.

Tjock som smal.

Det är helheten.

Dessa ljud.

Detta sätt att bara ta plats.

Både fysiskt och psykiskt.

När mannen satt sig tillrätta och fått mig att bli väldigt mycket tjenis med fönsterrutan plötsligt, så fortsätter han att andas på ett sätt som om han sprungit ett maraton och samtidigt tvingats andas genom ett sugrör.

HUR ska detta gå? Tänker jag.
2 timmar inklämd mot väggen UTAN ipod.

Äckliga lukter och äckliga kroppsljud är inte min tepåse.

Och på detta hans frenetiska kliande i ansiktet, i näsan, på skägget.

Jag föreställer mig hur hudavlagringar och mjällflingor flyger över till min sida när han rafsar runt i sitt ansikte.

Jag tar upp en mapp med papper och läser lite.

Då GLOR han osmidigt och helt oblygt på mina papper.

Jag drar demonstrativt upp mappen till näsan.

Så han inte ser.

Alltså vad är det för FEL på vissa?

Han fortsätter maratonandas och brer ut sina små ben så mycket han kan.

Droppen kommer när han börjar (något i stil med ) att fyllehicka.

Blandning mellan rap och hicka.

Också detta som om han satt hemma i sin egen soffa med en öl i handen.

DÅ går jag.

Han tittar irriterat på mig när jag far upp som en blixt med handväskan i högsta hugg.

Och han måste maka sig ut i gången för att släppa förbi mig.

Blä!

Köper en cola zero och sätter mig i restaurangvagnen.

Där jag såklart hamnar bredvid en dam med hostan from hell.

Det riktigt rosslar och skär i halsen.

Hittar till slut en ledig plats i en annan del av restaurangvagnen.

Tar MYCKET alcogel och dricker min cola.

Ifred.

Så, det där var dagens i-landsproblem.

Nu rullar vi snart in i Göteborg.

Och jag ska hem till min rena fina lägenhet.

Och andas min luft.

Och TA plats.