Your life situation exists in time. Your life is now.

The Power of Now har varit ute på lån och kommit tillbaka.

Eckhart Tolle och jag har återförenats och jag gillar det.

Det krävs inte många rader i den boken förrän man får sig ett litet uppvaknande.

En påminnelse.

Och han påverkar mig, Tolle.

Får mig att stannat upp.

Har skalat bort.  

Skaffat mig harmoni.

De senaste dagarna.

Känt efter hur det känns just nu, inte tänkt på vad som varit eller komma skall.

För det är inga sanningar utan bara illusioner.

Betyder ingenting.

Eckhart Tolle menar att lycka och välmående aldrig kan infinna sig när hjärnan drar framåt eller bakåt i tiden.

När den ”egoistiska” hjärnan tar över.

Du kan finna lycka om du kan stanna upp i nuet.

Om du skalar av oro, ältande, tankar och strävan efter något bättre.

Och det är skillnad på din livssituation och ditt liv.

Din livssituation kan se ut på ett sätt just nu.

Men det är inte samma sak som ditt liv, vilket är nu, det händer nu.

Människor kan leva hela sina liv och sträva efter något större, bättre.

På språng.

Hela tiden vara på väg, utan att någonsin känna sig tillfreds och nöjda.

Något som också kan ses ur ett större perspektiv.

Om vi bara låter bli att synda så kommer vi till himlen.

Om vi bara krigar och dödar nu så kommer det leda till en bättre värld sen.

Om vi lider och offrar så blir det fantastiskt i nästa liv.

Om vi bara går ner några kilon till så kommer vi att bli lite lite lyckligare.

Att söka lyckan framåt.

Eller förklara olyckan bakåt.

Gör ju ingen lyckligare.

Eller att söka lyckan i någon annan.

Eller något annat.

Den finns där inom dig själv.

Tror jag.

Lättare sagt än gjort, visst.

Men små steg.

Det är de små stunderna.

Som att tända ljus i en nystädad lägenhet en söndagskväll.

Lägga sig nyduschad i soffan och läsa en bok.

Eller dra på sig Aussie-hoodien och promenera genom ett ljummet Majorna en sen måndagskväll.

Med Ida Redig och Postiljonen i öronen.

Och se Göteborg förvandlas till natt.

Eller att cykla hem halv fem på morgonen sommarens sista dag.

Genom alléer.

Över blöta gula löv.

Ensam i staden.

På en snabb cykel.

Vi behöver nog alla påminnas om nuet.

Sluta bita ihop käkarna av stress.

Eller känna hjärtat rusa vid tanken på allt man ska hinna med på en vecka.

Eller en dag.

Börja tänka att just nu, har jag några problem?

Just nu i denna stund.

Jag må vara lite frälst som ni märker men rekommenderar boken.