Stockholm i mitt hjärta

SO MUCH TO DO.

Så inte mycket tid att skriva här.

Men här är lite glimtar från förra helgen.

En mycket lyckad Stockholmhelg.

Häng med bröder.

En hemtenta skrevs.

Konsert på Stockholms Musikhögskola.

Vin i Gamla stan.

Vapiano.

Rosé inför shopping.

Shopping.

SOL.

Solglasögon och skinnjacke mode. 

Kärt återseende med Australienvänner.

Många skratt.

Dans till all möjlig finlandsfärjemusik.

VIP-kö.

Dessvärre avslutades hela denna fina helg med en tre timmars försening med SJ.

Men sånt är livet I guess.

Imorgon bär det av igen.

Kanske inte under lika glada former.

Men det blir nog fint på sitt sätt ändå.

Håll i hatten Stockholm!

Trodde jag lyckades få till en lite finare lila nyans idag men på bilden ser den mer grå ut. As usual. Denna spirulina som ställer till det. Men inbillar mig att den gör gott. Halsont försvunnit och energi återfunnen. Dock dras jag med nån slags spänningshuvudvärk sedan tre dagar. Brukar sällan ha ont i huvudet. Kanske släpper imorgon klockan 16, när sista hemtentan är skriven.

Idag är det vårsol ute och jag ska snart sätta mig på tåget mot Stockholm. Häng med bror (eventuellt bröder) och reunion med Australien-vänner står på schemat. Jag har sett fram emot denna helgen länge! Tänker att helgen kommer bestå mycket av musik på olika sätt, okynnesshopping, vin ur låda och massa dans. 

Ska passa på att träffa en personalvetarstudent från Stockholm också som jag "lärt känna" via Twitter. Älskar sociala medier och vilka öppningar och möjligheter de ger. Möten med människor man annars inte hade vetat om. Nya perspektiv. Input. Nya vänskaper. Jag är uppe i 1387 tweets nu och jag tänker fortsätta kvittra på. Igår hade vi intressanta diskussioner under hashtagen #hrsve - mycket relaterat till Uppdrag Gransknings reportage om klädjätten Zara och hur rutten personalpolitik de har och hur de utövar ett ledarskap som kan liknas vid "management by fear" enligt Josefsson. Olyckligt. Och jättebra att det kommer upp. Jag har under mina ungdoms år varit aktiv i Röda korsets ungdomsförbund och gruppen för Rättvis Handel, genom vilken jag blev engagerad i nätverket Rena Kläder, som vill uppmärksamma och förbättra arbetsvillkoren för textilarbetare i låglöneländer (Asien mest). Ett otroligt viktigt redskap i arbetet att förbättra kassa arbetsvillkor och orättvisor är konsumentmakt. Om vi konsumenter visar vilka krav vi ställer på företagen vi handlar av så är de tvungna att anpassa sig för att behålla oss som kunder. Zarapersonalen jobbar inte i textilfabriker i Kina och arbetsförhållandena kanske inte kan jämföras helt rättvist. Men ändå, en fruktansvärd psykosocial arbetsmiljö där anställda blir kränkta och mobbade. Där man inte får säga sin åsikt. Då tycker jag att samhället ska säga sin åsikt. 

Nu ska jag rafsa ihop det sista. Gör ett vågat move och lämnar ullkappan hemma och medtager endast skinnjacka. Det ÄR vår. 

So much to do

Som att preppa en bok med såna här färgglada flikar.

Inför tentan på fredag.

Har under mina fyra år på universitetet aldrig använt detta hjälpmedel.

Men nu åker dom fram!

En hemtenta ska skrivas mellan 9-16 på fredag.

Om det nya arbetslivet.

Mycket intressant faktiskt.

Frågan är om man kan blocka sig själv från Twitter en dag? 

Eller kan Twitter kanske hjälpa mig med tentan?

Jag ska testa.

Slänga ut frågor och funderingar under #hrsve.

Se om jag blir klokare.

Återkommer.

Anna-time

Lyssnar på min mellow playlist.
Har avverkat fyra avsnitt av Gossip Girl.
Försvunnit in i en värld med vackra människor.
Vackra skor.
Vackra kläder.
Och massa kärleksproblem

Lämnar glittervärlden och kliver in i min egna.
Som innebär jobbhelg.
Och vara gräsänkling.
Och vika tvätt.
Och andas.

Ganska fint ändå.
Att bara vara.
Stänga av huvudet ett tag.
Mellow night - du har gjort mig väl.

Då var det dags igen

Gråmulet ute.

Nyrostad müsli inne.

mandlar

valnötter

linfrön

solroskärnor

kokos

pumpakärnor

boveteflingor

kanel

olja

vatten

honung

200° 20-25 min

Can I get a soy latte please?

Dammade (bokstavligen) av min lattevisp. Varför känns det så ute? Med lattevisp. Typ nåt man köpte på outlet för några år sen. Haha. Nåja, jag slängde ihop en sojalatte som blev ganska god. Fick dock inte till skummet sådär tjockt och mjukt som dom får på caféer. Undrar vad hemligheten är.. Blandade i lite kardemumma och kanel i sojamjölken. God och otroligt mättande också. Try it.

#hairriot

En bibliotekarie visar hårig armhåla i tv och skapar en våldsam hårdebatt i sociala medier. Genusmani och Clara har skrivit bra om detta. Och jag tänker också bidra med ett litet inlägg.

För det första. Det här med tyckandet, som jag skrivit om innan. Så fort det kommer till kvinnans kropp och dess former och utseende så tycks det vara självklart att man ska och få "tycka" något om den. Programledare, artister, bloggare. Jag har en bild av att det ofta råder några sekunder av kritisk bedömning av det yttre innan man ser till vad personerna egentligen säger. Innan man lyssnar på budskapet. Och detta gäller kvinnor emellan också anser jag, vi jämför oss med varandra och dömer inte sällan varandra. Nåja, jag ska inte bli långrandig om detta.

Men det här med håret. I en plastficka i en pärm där jag samlat alla mina arga insändare till GP från mina ungdoms dar och mina artiklar och krönikor från min eminenta karriär som Graffitireporter (1998), hittade jag en utriven krönika från Attityd (GP:s gamla ungdomsdel) - skriven av Athena Farrokhzad. En krönika som inspirerade mig som 13/14-åring. Den handlar om hår. Samma debatt som idag ungefär. Hon skriver:

"När Ida är liten, skuttar hon omkring i solen och sjunger att bruna ben är bra. Om några år ska hon få lära sig att benen måste vara både bruna och hårlösa för att vara bra. Det måste vi ändra på. Håriga ben är precis lika bra som bruna, Ida."

"En efter en ska vi förkasta normerna och ta kontrollen över våra egna hårstrån."

Hon skriver underfundigt och klokt om det slätstrukna idealet och att vi inte ska låta oss luras och tro att vi inte duger som vi är. Jag blev väldigt peppad av dessa ord som ung feminist och håren kom och gick på mina ben. För det var inte helt lätt. Att tro att man duger som man är och samtidigt behöva gå emot normen, kämpa mot Venusreklam och Fridatidningar. En del av mig sa att det var kvinnoförtryck att hålla på och raka sin kropp och ta bort saker som är naturliga. Men så var jag på något UngVänster-läger och träffade en tjej som vuxit upp i ultrafeminist-kollektiv, verkade väldigt frigjord och feministiskt medveten - och så berättade hon hur hon älskade att raka benen. Och att hon gjorde det bara för sin egen skull och njöt av den lena känslan det gav. Och jag blev förvirrad i min kamp. Jaha, så vad är rätt? Kan man vara feminist OCH raka benen?! Och så vidare.

Jag sitter verkligen i glashus när det gäller denna fråga men jag vill ändå uppmärksamma problematiken. När behåring på en kvinna skapar sådana enorma reaktioner. Har vi inget bättre för oss?! Många som uttalat sig om frågan säger "jag tycker alla får göra som de vill". Och visst, jag håller med. Men det stora problemet är ju värderingen av denna handling eller icke handling i vårt samhälle. Attityden. Dömandet. Den kulturella symbolen för hårig kvinna. Även fast man säger att "folk får väl göra som de vill", så ligger ju ändå synsättet kvar. Det är ett tveksamt uttalande som även Genusmani uppmärksammar på sin blogg. Jag tycker absolut att alla får göra som de vill - om dömandet och nedvärderingen uteblir. Om vi såg på hår/icke hår som en mindra laddad sak. Typ "jaha, hon har en grön tröja på sig och hon där borta, hon har en blå". Man har olika preferenser. Detta resonemang riskerar att hamna i livmodersfeminismfacket och jag får väl leva med det. Mitt buskap är bara att ägna mindre energi och färre statusuppdateringar åt att straffa människor som vågar gå utanför normen. Och mer enregi åt att uppmuntra och stärka varandra, kvinnor emellan särskilt.