Jag är...

Så ond och vresig.
Så elak mot de som förtjänar det minst.

Dåtid

Broder på besök.

Pratat massa bra.

Lyssnat på fin musik.

Diskuterat hans egen musik.

Jag ska få vara proffslyssnare!

Och godkänna låtar innan de eventuellt släpps ut i verkligheten.

Promenerat i barndomens fotspår.

Slottsskogen och Kungsladugård.

Gården.

Allt känns så litet.

Och mindre grönt.

Mer plastigt.

Duschen fanns kvar!

Denna lyxiga svalkare varma sommardagar i stan.

De som tycker synd om en för att man växt upp i stan på en innergård.

De kan hålla tyst.

Det var fint.

Mycket fint.

Tryggt.

Det fanns alltid nån att leka med på gården.

Världens finaste gemenskap.

När glassbilen kom köpte nån glass till ALLA ungar.

Storpack tuttifrutti vandrade gården runt.

Mammorna bjöd varann på kaffe.

Och hade symöten hos varandra.

Det ordnades kräftskivor.

Och kalas.

Gården var fin.

Min eminenta kamera tar fruktansvärt bra bilder.

Helt raka och fina.

Not.

Men här är lite shots i alla fall.

Jaha.

Och detta händer när lillebror diskar och fluffar runt i ens lägenhet.

Där kunde den vara.

Tyckte han.

Helt logiskt.

Han gillar ju inte ost.

Så det kan inte vara lätt.

Tack och hej.

Nu ska jag kolla på play.

Gott liv

Blev lycklig när jag såg att denna bok blir film.

Peter Pohls "Jag saknar dig Jag saknar dig" var en av mina absoluta favoritböcker.

I min ungdoms dar.

Jag läste den flera gånger.

En sorglig berättelse om en tjej som förlorar sin tvillingsyster i en olycka.

Den påverkade mig mycket.

Och inspirerade mitt skrivande.

Jag tyckte boken var så vacker.

Nästan som poesi.

Ser fram emot att se filmen.

Förhoppningsvis tillsammans med Elin.

Nu träffa min kära Charlotte!
Vin.
Prat.
Dans?
Laddar med lite Amarula.
Från flyget.
Den som spar hon har.
Och den som har en snäll chef kan byta till den sena tiden på en söndag.
Sovmorgon!

Skål!

Vissa tar plats

Det var ju det här med människor.

Äckliga människor som inkräktar på mitt revir.

Som är i min inandningsluft.

Sticker hål på min aura.

Utplånar min egna doft och tvingar mig in i deras äckelpäckel.

Tåget hem mot Göteborg.

Herr Tjocksmock från fetaste tjockisplaneten frustar sig fram och har naturligtvis platsen bredvid mig.

Han pustar och stönar när han dundrar ner i sätet en centimeter från mig.

TUR att armstödet var nedfällt i alla fall.

Så NÅGON slags fysisk gräns finns.

Även fast det känns som han sitter i mitt knä.

För han flyter över på min sida.

Hans arm lägger snabbt beslag på armstödet.

Hans mage ser ut som en gravids i nionde månaden.

Han har äckligt skägg.

Och fula sandaler där fettet pyser ut mellan spännena.

Ni hör ju mitt förakt.

Jag är hemsk jag vet.

Men det är inte bara tjockleken jag attackerar.

Även fast det stör mig, att folk inte kan ta hand om sin hälsa.

Alla har ju rätt att åka tåg jada jada.

Tjock som smal.

Det är helheten.

Dessa ljud.

Detta sätt att bara ta plats.

Både fysiskt och psykiskt.

När mannen satt sig tillrätta och fått mig att bli väldigt mycket tjenis med fönsterrutan plötsligt, så fortsätter han att andas på ett sätt som om han sprungit ett maraton och samtidigt tvingats andas genom ett sugrör.

HUR ska detta gå? Tänker jag.
2 timmar inklämd mot väggen UTAN ipod.

Äckliga lukter och äckliga kroppsljud är inte min tepåse.

Och på detta hans frenetiska kliande i ansiktet, i näsan, på skägget.

Jag föreställer mig hur hudavlagringar och mjällflingor flyger över till min sida när han rafsar runt i sitt ansikte.

Jag tar upp en mapp med papper och läser lite.

Då GLOR han osmidigt och helt oblygt på mina papper.

Jag drar demonstrativt upp mappen till näsan.

Så han inte ser.

Alltså vad är det för FEL på vissa?

Han fortsätter maratonandas och brer ut sina små ben så mycket han kan.

Droppen kommer när han börjar (något i stil med ) att fyllehicka.

Blandning mellan rap och hicka.

Också detta som om han satt hemma i sin egen soffa med en öl i handen.

DÅ går jag.

Han tittar irriterat på mig när jag far upp som en blixt med handväskan i högsta hugg.

Och han måste maka sig ut i gången för att släppa förbi mig.

Blä!

Köper en cola zero och sätter mig i restaurangvagnen.

Där jag såklart hamnar bredvid en dam med hostan from hell.

Det riktigt rosslar och skär i halsen.

Hittar till slut en ledig plats i en annan del av restaurangvagnen.

Tar MYCKET alcogel och dricker min cola.

Ifred.

Så, det där var dagens i-landsproblem.

Nu rullar vi snart in i Göteborg.

Och jag ska hem till min rena fina lägenhet.

Och andas min luft.

Och TA plats.

Golf-Anna?

Mitt livs debut på golfbanan i söndags.
Golf alltså.
En sport som jag genom åren smygföraktat lite.
Tänkt överklass, långtråkigt och överskattat.
Men jag är beredd att ändra min åsikt.
Jag blev inte frälst, men det var riktigt roligt.
Förutom starten då pappas kompis inledde med att slå ett snedslag.
Och bollen tjongades rakt i huvudet på en stackars man.
Han såg gravt chockad och lite groggy ut.
Illa.

Min insats blev godkänd.
Men jag vet inte om jag gillar att hålla klubban åt "fel" håll.
Jämfört med innebandy.
Min far övertalade mig och sa att
"det är bäst att du slår som alla andra".
Jaha.

After-golf med hemmagrillade hamburgare a la Oskars speciaaale.

Sol i sinne

Känns ytterst omotiverat att jag sitter inne på Eskilstunas bibliotek när det är tropisk hetta ute.
Och solen skiner.
Och jag inte har något plugg kvar för denna terminen.
Men det är mitt kontor.
Ett sätt att få saker gjorda.

Idag har jag erfarit ännu ett skuttigt checkt friskispass här i staden.
Dawsons Creek-musik och andra GAMLA låtar hoppade jag snällt till.
Gjorde armbåge mot knä.
Otaliga ryggstretchövningar.
Och skidinspirerade höftsvängningar med händerna flaxande i luften.
Dock rätt skön träning.
Jag ska inte vara så dissig.

Har så mycket jag vill skriva om.
Har inte haft tid.
Har bara haft tid för mig.
Att andas.
Pusta ut efter tentan.
Stanna upp i nuet.
Innan stormen tar vid.
Innan en stor resa börjar.

Kunskapshets

Fin gata med fin sten. 

Så såg det ut i den gamla delen av Rhodos Stad.

Haga, släng dig i väggen med din gamla gatsten.

Det är tentaplugg.

Det är stress.

Press.

Ett intensivt tragglande.

Vi gör ramsor om Prestation, Makt och Kontakt.

Vi leker gissningslekar.

Och sant eller falskt.

Vi pratar korv.

Lovisa underhåller med yoga och tillhörande djungelljud.

Underbart flum på eftermiddagen.

Skönt att skratta så man gråter.

Och skönt att det kan ske även i en pissig tentapluggsvecka.

Ett stort steg in i rekrytering- och omställningsdimman.

På fredag eftermiddag är jag ur bild.