Efter kräftor kommer hösten

Två nyanser av grått får tala för min träningsinsats idag. All form av post-kräftskiva svettades ut under en timmes (som vanligt) hänsynslös bodyattack. Bästa känslan.

Snart är det bye bye blondie. Kanske inte kommer bli svart som förr. Men mer i ton med den annalkande årstiden i alla fall. Hösten står på tå och sträcker på sig. Når inte riktigt ända upp än men kommer snart att ta sats från tårna och kasta sig över kanten. Anfalla. Attackera. Men jag tror jag är redo. Med sånt här i lurarna möter jag gärna hösten. 

Tro det eller ej, men höstens besök i Ed bjöd på mitt första bad i sommar. I svenskt vatten. Varför har jag inte badat mer i sommar? Jag bara undrar. 

17 fina människor. Ett lusthus. Massa kräftor. Sång. Dans. Ett fall genom dörren. Med mera. 

Gulle-katt.

Johanna - lekledaren number one.

"Sooner or later we must try...living"

Lycka är att ta på sig vindjacka och mössa, ge sig ut och exponeras för solens strålar i närmare en timme. Det var längesen. Kanske 13 december senast, då på en annan plats av Jorden. Det blev lite vår idag. Och jag tillät mig själv en paus för att fånga D-vitamin. Och friska havsvindar. Lycka är att promenera snabbt i en soldränkt allé i Långedrag när den här låten fyller mina öron och mitt hjärta. Då kan jag förstå det här med nuet. I såna stunder när tiden stannar och en känsla av ren lycka infinner sig. När det är lätt att andas. När ett litet trivialt vardagsögonblick fyller hjärtat med värme.

Lycka är också att få trycka ner fötterna i salsaskorna och lära sig nya kubanska turer. Tonight is the night, äntligen ny kurs. Laddar med den här. 

Det fanns tydligen en tid då jag var brun...

I'm gonna run to you

Frihet kan vara att avboka step och yoga för att satsa på en springtur på bandet istället.
Vilken lättnad det kan vara att inte vara bunden till koreografier, brädor och ledares "peppande" ord.
Men det här med att springa på ett band.
Egentligen.
Hur sjukt är det inte?
Jag zoomar alltid ut.
Ser på mig själv från rymden och ser hur patetiskt det ser ut.
Och tänker på hur onaturligt det är.
Men vad gör man inte i ett land med mörker och regn.
Det enda som motiverar mig till sådana meningslösa monotona träningsformer är att jag kan bestämma själv.
Och MUSIK.
Och mål.
Dagens är 5 km.
Jag vet inte om det är möjligt.
Men det känns som att känslan efteråt kommer att vara tillfredsställande.
Wish me luck.

Ahora quien

Förstår inte ett ord av vad de säger men älskar den här gamla latinodängan. Tar en paus i pluggandet, får ny energi, dansar lite i lägenheten och laddar för premiären av PILOXING om nån timme. Ska bli spännande. Och intressant och se om jag kommer kunna röra mig över huvud taget med tanke på träningsvärken from hell efter BODYPUMP igår, efter ett väldigt långt astmatiskt uppehåll. Men nu jäklar kör vi!

Shoes

Idag har jag varit på outletcentret igen. Spenderade säkert två timmar i en sportaffär för att prova skor. Blev tjenis med personalen till slut. Velig är vad man är. Men ut gick jag med ett par flashiga träningsskor och ett par sommarsneakers. Och det ena paret för halva priset. Nöjd.

Kvällning men inge vidare trött. Imorgon börjar andra uni-veckan. Massa att läsa. Tänkte ta mig till doktorn imorgon också på campus. Haft feber idag igen. Vill ha PILLER! Så jag kan få hoppa i mina nya skor snart. 

That's it. Hej hej.

Golf-Anna?

Mitt livs debut på golfbanan i söndags.
Golf alltså.
En sport som jag genom åren smygföraktat lite.
Tänkt överklass, långtråkigt och överskattat.
Men jag är beredd att ändra min åsikt.
Jag blev inte frälst, men det var riktigt roligt.
Förutom starten då pappas kompis inledde med att slå ett snedslag.
Och bollen tjongades rakt i huvudet på en stackars man.
Han såg gravt chockad och lite groggy ut.
Illa.

Min insats blev godkänd.
Men jag vet inte om jag gillar att hålla klubban åt "fel" håll.
Jämfört med innebandy.
Min far övertalade mig och sa att
"det är bäst att du slår som alla andra".
Jaha.

After-golf med hemmagrillade hamburgare a la Oskars speciaaale.

Sol i sinne

Känns ytterst omotiverat att jag sitter inne på Eskilstunas bibliotek när det är tropisk hetta ute.
Och solen skiner.
Och jag inte har något plugg kvar för denna terminen.
Men det är mitt kontor.
Ett sätt att få saker gjorda.

Idag har jag erfarit ännu ett skuttigt checkt friskispass här i staden.
Dawsons Creek-musik och andra GAMLA låtar hoppade jag snällt till.
Gjorde armbåge mot knä.
Otaliga ryggstretchövningar.
Och skidinspirerade höftsvängningar med händerna flaxande i luften.
Dock rätt skön träning.
Jag ska inte vara så dissig.

Har så mycket jag vill skriva om.
Har inte haft tid.
Har bara haft tid för mig.
Att andas.
Pusta ut efter tentan.
Stanna upp i nuet.
Innan stormen tar vid.
Innan en stor resa börjar.

Trippel

Som sagt, Grekland och beach life om några dagar...

Check.

Goes hurtbulle

Köpte ett prova-på kort på Friskis i här i E.

Två saker jag brukar sakna mycket när jag är här är Spotify och TRÄNING.

No more!

Ett medeljympapass blev det och hereeerreguud. 

Jag flinade mest hela tiden.

Flaxade runt som en liten apunge till Linda Bengtzing.

Och diverse några år FÖR gamla pophits och powerballader.

Samtliga klyschiga jympasteg som någonsin skådats förekom i passet. 

Det var armbåge mot motsatt knä.

Hoppsasteg.

Klapp här och klapp där.

TUR att jag är en någorlunda anonym person här.

Och att det inte fanns några fönster ut mot gatan.

För detta var nästintill förnedrande. 

Men kanske mest sorgligt.

Friskis har inte förändrats på 10 år, när jag tränade där första gången. 

Men självklart.

Ledarens insats och låtval spelar ju in.

Och den mintgröna dunkla lokalen bidrog inte direkt till ökad entusiasm.

Utan drog mig snarare automatiskt tillbaka till 80-talet.

Men ändå.

Ett nytt försök idag med skivstång.

Hoppas på mindre flax och trams.

Och mer utmaning och träningsvärk.

Hit me!

All those voices saying skinny

Havregrynsgröt?

Nejnej.

Jag har kommit på det ultimata.

Smulad bark, mixad med lite vatten och på det lite klippt gräs.

Nästan inga kalorier alls.

Helt sjukt bra alltså!

Jag läser modebloggar.

Kändisbloggar.

Träningsbloggar.

Och ibland blir jag rädd.

Denna tävling.

Alla vill äta nyttigt.

Alla vill vara smala.

Och skribenterna blir gurus.

Det är kesella och fun light.

Gojibär på lättfilen.

Powerwalk VARJE dag.

INNAN frukost.

Och det ersätter ju inte riktig träning.

Den kommer på eftermiddagen.

Jag blir rädd för hetsen.

Kvinnor peppar varandra med nyttiga mellanmål.

Och dessa elitidrottar-tränarpass.

Och visst är det bra med inspiration.

Bara inte kesellan tar över helt.

Bara dessa kvinnor som läser inte glömmer att njuta.

Av mat.

Av att bara vara.

Av en kolhydratsspäckad middag.

Av Ben&Jerry-glass en helt vanlig vardag.

Och nöja sig med en promenad ibland.

Och titta på naturen.

Istället för vågen. 

Jag är medveten om att jag ger mig ut på minerad mark här.

Jag är ju också en läsare.

Har alltid ett stadigt lager med kesella, keso och bär hemma.

Visst.

Men det som är mest upprörande i detta är alla kommentarer från läsare.

Som nedvärderar sig själva.

Som hyllar bloggaren och skäms över sina mammakilon som aldrig går bort.

Som lägger allt sitt sunda förnuft på hyllan.

Och ber skribenten om lösningen att bli en bättre människa.

Att bli lyckade och lyckliga.

Som dem.

Som barkätarna.

Och barnmatsätarna.

Och alla dessa perfekta människor som köper ett nytt fräscht nagellack lika ofta som vanligt folk köper mjölk.

Allvarligt talat - hur gott är gojibär?

Egentligen. 

Kom igen nu tjejer.

Våga känna er fina.

Lita på er själva och låt er inspireras av bloggarna.

Men inte styras.