Tre dagars festivalande är över. Way Out West blev riktigt bra. Band som berörde, vackert regn, härlig sol, vänner från förr, en Falkenbergsmaffia, nattlig orkester och vin i plastglas.

Men nu välkomnar jag mina kära rutiner. Att gå upp tidigt. Dricka kaffe. Planera veckan. Så äventyrslystern men ändå så trygghetsberoende. Så kan det vara.