Hej alla!
Liten rapport från andra sidan Jorden..
Idag körde Gabi oss till Gold Coast, tog en timme ungefär. Jag hade kollat upp några rum på flatemates.com som vi skulle kolla på. Jag föll för ett ställe, ett hus där övervåningen var som en lägenhet där två tjejer bodde och ett tredje rum var ledigt. Jag hade ju en bild av att jag skulle bo i lägenhet, och inte hus, framför allt för att slippa småkryp och eventuell nattlig kyla. Och jag hade även en bild av att jag skulle bo vid havet. Men detta hus kändes fräscht och rummet var fint. En stor säng, ny heltäckningsmatta (alla hus har heltäckningsmattor här), litet men bra kök och det är nära till skolan, bara ca 2 km. Lite längre till stan (Southport) men det gick bussar väldigt nära huset så det ska nog inte vara några problem att ta sig. Jag kände ändå att det kan vara värt att bo nära skolan, där kommer jag ju spendera de flesta dagarna i veckan och det är skönt att kunna promenera dit. Träffade bara en av tjejerna, en japansk turistguide på 42 år :) Hon verkade jätterar! Den andra tjejen är 28 år och jobbar i butik i stan, så där har vi ju något gemensamt i alla fall :) De sa att det inte var ett "party house", vilket känns bra. Men ändå verkar det som att man kan socialisera och hänga lite. De andra ställena var lite halvskabbiga eller trånga eller för off. James (landlordens son som visade oss huset) ville gärna ha besked redan ikväll, för det var ett par som också skulle kolla på rummet ikväll. Men jag hade i princip första tjing. Jag brottades lite med min bild av den där lägenheten i höghuset vid stranden.. som jag hade innan. Men för det första, om man ska bo vid stranden får man bo i Surfers Paradise, vilket betyder mycket stoj och hej och även mycket längre resväg till skolan och dessutom verkar det inte finnas så mycket lägenheter, utan mest hus. Efter lite skypande med Oskar blev jag peppad på att tacka ja till rummet. Så nu har jag gjort det! Det känns bra! Jag lyckades deala till mig en heater också, ifall det bli kalla nätter. Hon, landlorden var väldigt gullig och var mån om att jag skulle trivas och sa att om jag skulle vantrivas så är det inga problem att flytta om jag säger till henne ett par veckor innan. Och hon sa också att hon och hennes son kunde hjälpa mig om jag ville veta något eller bli visad runt osv, tex cykelvägarna, för jag tänkte köpa en cykel. Australiensarna gör verkligen skäl för sitt rykte att vara fantastiskt snälla och hjälpsamma!
En bild på det lite sprartanska rummet, men jag ska få ett skrivbord, stol och en lampa också! Gillar sängen! Det finns även en garderob till höger som inte kom med på bilden.
Dagen har också bjudit på lite svenskalektioner i bilen. Olivia kan en hel del fraser sen innan för hon har en del svenska vänner och Gabi lärde sig säga kukhuvud, alldeles själv genom att fråga vad orden betydde separat. Sen pratade vi om djurljud och de höll på att skratta ihjäl sig när jag kom med mina nöff-nöff och kvack-kvack. Så jag fick försöka försvara dessa läten så gott jag kunde.
Fish and chips i Gold Coast. Eller fish och greek salad för mig, vilket jag fick onda blickar av Gabi för, som inte tyckte jag skulle tänka på att äta hälsosamt när jag precis hade anlänt till ett nytt land osv.. Men det var väldigt gott.
Lite mer glamorösa fåglar än bara fiskmåsar.
Mitt rum här i Gabis hus.
Olivia posing.
Gabi, som alltid städar, diskar, fixar och lagar mat. Det är verkligen service dygnet runt här.
Engelskan börjar kännas mer naturlig men det händer ju lite konstiga saker. Som idag när vi satt i bilen och jag pratade med James i telefon angående rummet för att säga att det lät intressant och vi ville träffa tjejen som bodde där, och jag sa att "your place is interesting" kom det ett gapflabb från främre delen av bilen. Tydligen är det ett sätt att säga att något snällt om något dåligt.. och inte så trevligt alltså. Haha, så kan det gå. Men han förstod mig mycket väl ändå.
Nu sitter vi alla tre på en rad i soffan och surfar med varsin dator. Och dricker riesling. Livet är gott. Imorgon är planen att skaffa ett telefonkort till mig och så talades det om zoo... en sak som är säker är i alla fall att mina australienska vänner tar hand om mig och fixar aktiviteter - känns bra.
So far är Australien bara bra, kan inte fatta att jag faktiskt är här. När man tittar på kartan och inser hur långt bort man är, märklig känsla. Och det är också konstigt att ett land så långt bort kan kännas så hemma och likt Sverige.
Jag tänker på er där hemma och särksilt på Henke. Som jag fick säga godnatt till. Och han fick säga godmorgon till nyvakna mig. Lite kasst med tidsskillnaden, får hitta på nåt bra för kommunikationen..
Kram på er
